Din råvarulista


Ätkvalitet: uppfödningens inverkan

Djuren växer upp på lite olika sätt beroende på var de får förmånen att växa upp rent geografiskt. På båda de amerikanska kontinenterna får kossorna njuta av ett jämnare väder över året än vad kossorna får göra här i Sverige. De sydamerikanska kossorna får ofta gå ute hela året och beta på vida öppna betesmarker som är kända under begreppet Pampas.

Om djuret är uppvuxet i ladugård eller har fått gå ute påverkar inte ätkvaliteten något nämnvärt. Detta är främst en fråga om djuromsorgen och vad man tror djuren mår bäst av.

Bete och uppväxt i olika världsdelar

Sverige

I Sverige har vi ett för kallt klimat för att korna ska kunna vistas ute hela året. Här får korna gå ute under den varma delen av året. Det som kallas kosläpp har blivit ett vårtecken som allt fler åker ut till gårdarna för att beskåda och njuta av. Det är när betesmarkerna vuxit till sig och värmen börjat komma och kossorna släpps ut på grönbete. Kossorna som fått vara inomhus möter vårsolen för första gången och ser ut att bli oerhört glada över att få komma ut i solen och beta fritt.

Sydamerika

Pampas är en ganska stor landsdel av den sydöstra delen av Sydamerika. Den sträcker sig genom Brasilien, Uruguay och även Argentina. Klimatet är inte riktigt så hett som i de nordliga delarna men det är fortfarande så pass varmt att jorden är väldigt bra för de grödor som växer där. Där odlas många olika grödor, t ex majs, vete, sojabönor m.m., men framförallt så får de ofta kolossalt stora hjordarna av nötkreatur gå där och beta. 1/3 av Argentinas totala produktion av spannmål och nötkött odlas och föds upp på Pampas.

Nordamerika

På den Nordamerikanska kontinenten går djuren fritt ute på liknande sätt som på den sydamerikanska kontinenten. I USA har man en mer öppen lagstiftning och tillåter försäljning av kött som inte är tillåtet att sälja inom EU. Det kan vara från djur som behandlats med antibiotika, hormoner och uppfödda på genmanipulerat foder t ex. Det köttet är inte tillåtet för exportering till EU. Därför finns det 6-7 anläggningar i USA som är godkända för export till den europeiska marknaden och som då producerar enligt europeisk lagstiftning.

Några begrepp som kan vara intressanta att ha kunskap om.

Frigående: Frigående djur är de djur som föds och växer upp utomhus. Vanligast på de amerikanska kontinenterna.

Stallade: Stallade djur föds och växer upp i stall/ladugård med möjlighet att gå ute under säsong. Detta är det vanligaste i Sverige.

Betesdrift: Djur som går utomhus och har sitt huvudsakliga näringsintag från betesmarkerna. Man tillsätter foder i mindre utsträckning.

 

Foder och skillnad mellan gras- och grainfed

Fodret som vi ger våra djur gör väldigt stor skillnad på hur vi upplever köttet ur ett ätkvalitativt perspektiv. Beroende på var djuret är uppvuxet och vilken tradition som finns i landet sker utfordringen på lite olika sätt. Men i grunden används samma typ av foder oavsett var kossan är uppvuxen. Gräs och kraftfoder.

Grasfed – uppvuxen på gräs

Djuren lever utomhus på stora betesmarker och får vandra fritt under solen och blir mot slutet av sin livstid förda in i feed lots och dess huvudsakliga föda är gräs. De får stå där en kortare tid i feed lots i väntan på slakt. Gräs är en magrare föda vilket ger ett magrare kött. Själva rasen blir därför viktigare och blir det som lyfter ätkvalitén. I t ex. Brasilien har man rasen Sebu (Zebu) som vanligtvis är grasfed.

Grainfed – uppvuxen på kraftfoder

Djuren lever utomhus på stora betesmarker och får vandra fritt under solen. Mot slutet av dess livstid förs de in i feedlots där de får större mängd mat för att maximerar tillväxten de sista 90-180 dagarna. Minimum är vanligtvis 100 dagar. Där byts fodret ut från betesmarkernas gräs till kraftfoder som ofta består av 80-85% majs och övriga 15-20% är olika sädesslag.

I Sverige

Det finns väldigt mycket krav och regler gällande mjölkproducerande kossans foder. Men det ställs betydligt lägre krav på köttrasernas foder. Detta härleds till den energi- och protein intensiva mjölkproduktionsprocessen.

Fodrets sammansättning är utifrån djurets välmående och bygga kossan på ett sätt som ger bästa möjliga mjölkproduktion och mjölkkvalité. En kossa mjölkar i genomsnitt ca 40 kilo mjölk om dagen och äter då ca 50-55 kilo mat och dricker ca 100 liter vatten per dag. För att kunna producera mjölk behöver kossan få i sig mycket energi och protein. Därför utfordras de med gräs och kraftfoder. En köttras behöver inte lika mycket energi och protein eftersom den inte producerar mjölk och får därför mer gräs/ensilage och mindre kraftfoder för att den inte ska bli för fet.

Gräset skördas på sommaren/sensommaren och konserveras med syra och kallas då för ensillage för att kunna förvaras och hålla som foder resten av året. Gräset är en blandning av olika grässorter t ex. timotej, hundäxing, ängsskröe, luzern, klöver osv. Mixen av gräs sätts utifrån vad som producerar bra per hektar och vilka sorter som växer bra tillsammans. Men också för att hitta en bra blandning för kossan. Viktigt att gräsblandningen får en så pass bra blandning av energi och protein som möjligt för att kossan ska må så bra som möjligt och få chans att producera en bra mängd mjölk. Utöver gräset får kossan även kraftfodret som används för att justera energin och proteinet till rätt nivå. Gräset är ganska grovt i sin struktur och det är bra för kossans mage och hjälper den hålla igång vommen som är lite av motorn i kossans fyra magar.