Din råvarulista


Årets Kock: Semifinal i Halmstad

Kallpreppandet är i full gång. Som vanligt är det en blandning av färskingar och ringrävar i semifinal. Igår offentliggjordes dessutom deltagarna i semifinalen i Borlänge.

Extra roligt är förstås att det blev ytterligare en kvinna i semi. Jessie Sommarström tävlar i Borlänge. Det gör även hennes man Gordon Grimlund. Första äkta paret i semifinal!  Frågan är vem som ska passa deras fyra månader gamla bebis under tiden. Kanske Gordons farmor Inger Grimlund (tidningen Gourmets  grundare) ställer upp?

Det är bara att konstatera att Lilla Ego verkar vara en riktig inkubator för tävlingslystna kockar. Tre kockar sammanlagt i semifinalerna. Med två tidigare vinnare i köket dras de naturligtvis till den lilla krogen med de stora smakerna. En annan förklaring är att arbetstiderna där är drägligare. Tom Sjöstedt har gått ut och deklarerat långpannans död. Därför kan kanske kockarna få tid att utvecklas mer. En av de kvinnor jag coachat lite orkade inte lämna in recept till Årets Kock, Ingen på hennes arbetsplats orkade. De jobbade nämligen 300 timmar per skalle månaden före deadline. Och sen undrar ni varför så många kockar lämnar branschen så att krögarna beklagar sig i artiklar över bortskämda och inkompetenta ungdomar.

Nu sprang jag just in i Daniel Müllern, som är den äldsta och mest rutinerade kocken i semi. Han berättar att han trots all rutin hade tokpanik i går eftermiddag eftersom han inte hade någon sej några timmar innan råvarorna skulle lämnas in till arrangörerna. Den han hade beställt var nämligen inte bra. Daniel har jag följt med förtjusning ända sen han travade soltorkade tomater på getostbruschettor i Malmö för drygt femton år sedan Han har inte bara tävlat i Årets Kock förut. Han sopade dessutom hem vinsten i Köksmästarna tidigare i år. Smaksäker som få och tävlingsvan är han naturligtvis ett starkt kort. Det beror förstås på om hans rustika stil faller juryn i smaken.

Här och nu måste det naturligtvis förklaras att jag inte är någon neutral kommentator. Saori Ichihara tillhör den grupp av tjejer som bland annat jag är mentor åt. (Om du är kvinna –leta gärna upp gruppen Kirke på Facebook.) Därför har jag också smakat hennes mat som bygger på ett intrikat synergistiskt samspel av små smaker. Hon spelar ett högt spel, varje subtil komponent måste balanseras perfekt för att helheten ska gå hem.

Oavsett hur det går är jag glad av andra skäl att juryn uppmärksammat hennes bidrag. Jag när en hemlig (nåja) förhoppning att hennes komposition med utpräglat japanska tekniker och uttryck öppnar vägen för mer originella receptbidrag i framtiden. För ärligt talat kan nordismen kännas lite väl sliten och navelskådande. Snart har hemkära kockar lyft på varje kotte och sten. Laven som vi brukar fylla adventsstaken med till jul serveras nu till svindlande priser på krogen.

I år har vi japanska smaker i semifinalen. Kanske får vi snart se en uppsnofsad variant av chicken tikka i final? Gärna för mig!